Välkommen till Backaryds isarena!
Rinken är belägen snett bakom vår samlingslokal, Reginalokalen på Reginavägen i Backaryd. Rinken är öppen vintertid när så vädret tillåter. Bredvid rinken finns också grillplats och bås för ombyte till skridskor.





Rinken är också upplyst kvällstid, vilket möjliggör skridskoåkning på kvällstid. Belysningen tänds på stolpen vid "båset". Siste man på kvällen ansvarar för att belysningen släcks!



Trivselregler:
- Rinken är till för alla, visa hänsyn.
- Hjälm ska bäras.
- Istid på rinken går inte att boka.
- Målen skall lyftas upp på sina ställningar, efter spel.
- Belysningen ska släckas när man har åkt färdigt.
- Sittunderlägg ska hängas upp efter användning.
- Grillplats/eldstad ska kontrolleras innan man lämnar området.
- Skräp tar vi med oss, lämna platsen så som du vill finna den.
Välkommen!
Isarenans historia
Backaryds isarena återinvigdes i januari 2013, efter att ha renoverats under 2011 och 2012.

 Marken rensades upp och den gamla sargen från Kockumshallen i Kallinge monterades. 

Den första invigningen var vintern 1957, då Backaryds sportklubb grundades. BSK´s huvudsakliga gren var från början ishockey, och så här startade det 1955-56: 

Det fanns en liten bäck som rann genom samhället. Det hade tidigare används som grusgrop när man byggde järnvägen.
Vintertid vid gynnsam temperatur frös bäcken till is.

 

Vi var ett gäng som var intresserade att åka skridsko och spela bandy och hockey så vi tillbringade all ledig tid på isen när den fanns.

 

Dagtid gick detta bra men vi ville även kunna spela på kvällen då var det svårt att se pucken. Någon kom då på att fylla tvåkilos kaffeburkar med sågspån och spillolja. Dessa placerades på trädgrenar utmed isen och tändes på. Kaffeburkarna lyste ganska bra och varade en hel kväll.

 

Men kraven blev större ju varmare i kläderna vi blev och genom idrottsföreningens försorg så tiggde vi till oss gamla F 17 isbanebelysning som de hade fått utbytt mot modernare.

 

Nu fattades bara sargen så att vi kunde hitta pucken när vi nådde kanterna för den gömde sig oftast i snön. Nytt tiggeri denna gång hos bönderna som hade skog. Det var lättare än vi trodde för det fanns en hockeyfeber i trakten. Ett nära sågverk sågade våra stockar helt gratis!

 

Spika var det...Vi fick låna mackens smörjhall och här spikades det natt efter natt. Svårast var det att få sargen rund i hörnen men det fanns duktiga gubbar som visste hur man klarade detta. En grävmaskin inhyrdes för att få ut storleken på bäcken. Det blev Canada mått storlek på rinken alltså något mindre än svenska mått men helt godkänd att spela matcher på. Det var nog till fördel för oss när vi spelade hemmamatcher.

 

Hockeyfeber var det när vi spelade hemmamatcher. Det kunde stå 300 personer på den naturliga läktare som omgärdar hockeyrinken och så här såg laget ut när det begavs sig anno 1957.

Historia av Jan-Erik Ronneback